Vi har nu kommit till den punkten att jag äntligen kan berätta offentligt vad Joni dog av. Han hade fått ett epileptiskt anfall i sömnen och det var det som tog min brors liv. Detta fick vi veta dagen innan julafton 2010. Det har varit lite oklarheter kring fallet så jag har bestämt att hålla tyst tills allt är säkert. Nu menar jag inte själva dödsorsaken utan andra saker kring hans bortgång.

Jag försöker dra det gott och kort: Vi i familjen blev lite misstänksamma efter vi fick beskedet. Vi beslutade att be Socialstyrelsen reda ut saken för säkerhets skull.  Joni hade tidigare visat tecken på utvecklat epilepsi.

I december 2011 kom beskedet avseende utredningen. Joni hade dött pga. ett sjukvårdsfel. Han hade inte fått den vården som hade varit nödvändigt vid behandlingen. Därav kan man dra slutsatsen att om han hade fått medicinen i tid, som vi själva bad om, så hade Joni varit vid liv nu. Vi hade aldrig behövt begrava han, vara utan han och sörja med våra frågor. Han hade fått börja gymnasiet precis som han hade planerat och leva.

Jag kan inte gå in på detaljer i nu läget, då saken inte är riktigt klar. Vi vet idag vilka som är ansvariga för hans död, men det är en lång process som måste redas ut innan vi kan anse att saken är klar i helhet.

Detta inlägg publiceras med mammas och pappas tillstånd, då vi alla känner att Jonis vänner och våra vänner har rätt att veta vad som egentligen hände med han. En del av er vet mer än jag idag har skrivit, ni vet det av orsaken att ni står Joni och våran familj väldigt nära och vi vet att ni inte sprider saken vidare innan det är lägligt.

Jag konstaterar bara nu att vi har fått lite extra på sorgen, vi har även fått känslor som arghet och tvivel. Jag hoppas att ingen som mister en närstående behöver någonsin gå igenom det vi har gjort.